Det har nu verkligen blivit dags för en text som tittar närmare på en av de mest klassiska genrerna inom film, nämligen komedin. Inom filmen så är en komedi en typiskt rolig film, men komedi är egentligen, om man går väldigt långt tillbaka i tiden till de gamla grekerna i antikens Grekland, en motsvarighet till en tragedi. Komedin och tragedin alltså, varandras motpoler.

Komedin var egentligen inte från början under de gamla grekiska dramorna en berättelse som är rolig, en betydelse som ordet kanske har fått numera i mer modern tid. Nej, orden komedi och tragedi kretsade i stället omkring hur själva historien utvecklade sig. Ordet tragedi beskrev ett drama som inte fick ett lyckligt slut utan snarare ett olyckligt. Att ordet tragedi har ungefär samma betydelse även i våra dagar får man väl allt säga. (Men “tragedy” är även en gammal låt av gruppen Bee Gees som den brittiska popgruppen Steps senare gjorde en kanske inte fullt lika creddig cover på.)

Ordet komedi är mycket riktigt som logiska läsare redan listat ut något som beskriver ett drama som får ett lite lyckligare slut.

Ordet tragedi har behållt sin mening medan ordet komedi knappast förknippas med slutet eller historiens utgång längre. Varför, kan man fråga sig?

Kanske beror det på att alla komedier på film inte alltid slutar lyckligt. Det finns ju gott om svart humor och historier som är roliga även om de knappast kan kategoriseras som lyckliga. Ordet komedi har någonstans på vägen blivit det ord som används både för lyckliga och olyckliga historier, som har något annat gemensamt, nämligen skämten. Vi vill skatta, om inte åt en blöjtårta eller åt ett bananskal så åt en oväntad händelseutveckling eller en rolig replik.

En annan teori kring det hela är att det som vi i våra daga kallar för komedi ofta inte ens har en handling som ligger i särskilt stort fokus. Ordet komedi har snarare blivit synonymt med själva skrattet och skämtet än med hur historien utvecklar sig. I en filmgenre där handlingen inte längre spelar någon roll, eller en väldigt liten roll, så blir det meningslöst att behålla begreppet eftersom tittarna kanske inte ens bryr sig om hur det går för karaktärerna. I dramatiska filmer gillar vi lyckliga slut, men i komedier kan det kanske kvitta så länge vi har roligt under resans gång.

Några av de komedier som har gjort stort avtryck om vi nöjer oss med komedi på film och inte tittar på komedier på teater, som ju också har sina genrer precis som filmen, är Dum och Dummare och den ofrivillige golfaren. Den förstnämnda handlar om två unga män som är ganska korkade och som tillsammans ger sig ut på en slags road trip, en bilresa från östra USA till klippiga bergen för att återlämna en väska. Den ofrivillige golfaren, en svensk biosuccé, handlar å sin sida om en person, Stig Helmer Olsson, som antar en utmaning att lära sig att spela golf och reser till Skottland för att nå det målet och få experthjälp med att lära sig hur en golfsving ska genomföras.