1998 släpptes den högaktuella dramakomedin The Truman Show med den kände komikern och skådespelaren Jim Carrey i huvudrollen. Expedition Robinson sändes för fullt på TV tillsammans med The Real World och fenomenet dokusåpor hade sett dagens ljus med en fullkomligt trollbunden publik.
Dokusåpans pris
Den stora frågan som blev aktuell i dokusåpornas kölvatten handlade om människors förlorade integritet och pinsamt utlämnande av sådant som tidigare hade ansetts privat. Mitt i denna debatt kom filmen The Truman Show som gav diskussionen ännu en dimension. Handlingen analyserar på ett mycket intelligent sätt priset som människor får betala för att befinna sig i offentlighetens ljus, hur de skamlöst utnyttjas och blir behandlade som objekt i kommersiellt syfte. Filmen ställer naturligtvis allt på sin spets och leker med ytterligheter för att få fram det tydliga budskapet.
Leva i en kuliss
Karaktären Truman Burbank bor i den till synes idylliska lilla staden Seahaven där alla ständigt är glada och käcka. Den frekventa produktplaceringen som hans fru Meryl (Laura Linney) sysslar med funderar han inte över. Han har missat hela poängen, nämligen att hans liv i själva verket är en stor direktsänd realityshow som har sänts dygnet runt sedan han föddes. Truman får inget privatliv överhuvudtaget och filmen ifrågasätter vår egen värld och verklighet.
Staden där Truman bor är en gigantisk tv-studio som kostar enorma summor att driva. Tv-producenten och hjärnan bakom succén, Christof (Ed Harris) behöver dock varken låna pengar eller jämföra lån hos enklare.se för att upprätthålla fasaden. Hela maskineriet får nämligen in miljonbelopp genom direktsändningar över hela världen.
Uppvaknande
Filmteamet och producenten har på olika sätt hindrat Truman att försöka resa ifrån staden genom att placera signifikanta händelser och personer i hans liv. Rädslan för vatten är med andra ord ingen slump utan skapades medvetet med en iscensatt drunkningsolycka där Truman förlorar sin pappa. Vattenfobin stoppar honom från att försöka lämna staden via havet.
Allt går dock inte att förutse eller regissera. Även om filmteamet lyckades få Truman att bli kär i Meryl kunde de inte hindra honom från att bli förälskad i Sylvia (Natascha McElhone) som i ett obevakat ögonblick försöker få honom att genomskåda allt och inse sanningen. Hon blir dock utkastad innan hon kan göra mer skada men nu har Truman börjat vakna upp. Sakta men säkert upptäcker han det ena efter det andra och när han har förstått hur allt hänger ihop beslutar han sig för att försöka ta tillbaka makten över sitt eget liv.
Jim Carrey gör en fantastisk insats i rollen som Truman och han får återigen utlopp för hela sitt komiska register såväl i kroppsspråk som ansiktsuttryck. Filmen väcker verkligen sympati och pendlar mellan skratt och gråt. Ingenting är äkta i Seahaven, varken den blå himlen eller de vackra solnedgångarna. Vem kan man egentligen lita på?