Säga vad man vill men ett av världens främsta länder när det kommer till komedi är Storbritannien. Från Shakespeares finurliga formuleringar till
Charlie Chaplins tragikomiska slapstick och John Cleese och Rowan Atkinsons stenansikten, har britterna underhållit sig själva och sin omvärld i många århundraden. Hur kan man stå emot
Ricky Gervais djävulska kommentarer på Golden Globe galan eller likaså Maggie Smiths bitande repliker både i Downton Abbey och det verkliga livet? Tracey Ullmans genialiska avporträtteringar av kända personer eller damerna i Absolutely Fabulous som egentligen är tragiska men ändå så fruktansvärt roliga!
Komedi är något som berikar alla människors liv då ett gott skratt som bekant förlänger livet men också är en bottenlös källa till stimulans, glädje, insikter och samtalsämne. Att gå med i en dejting app eller event kan var nog så nervkittlande, samtidigt som man kan lätta upp atmosfären genom att introducera lite komedi; alltifrån att göra daten på en ståupp-krog till en kul film eller liten egen självironi.
Den brittiska humorn har som sagt en lång historia och anledningen till att den är så genialisk beror på många olika faktorer, inte minst den stora teatertradition som man har i landet liksom ett stort antal extremt begåvade skådespelare. Vi skall här ta en titt på några stilar inom den brittiska komedin, och se vad det är som gjort just dem så himla roliga och inflytelserika!
Satir, sarkasm och surrealism
När det kommer till brittisk komedi så är det ofta inte den mer clown-aktiga slapsticken man tänker på, även om både Charlie Chaplin och Rowan Atkinson både gjort sig namn genom att trilla på ändan eller somna på olämpliga ställen. Det som gjort dem annorlunda, dock, är deras brittiskt torra och uttryckslösa stil som många gånger gör den pinsamma situation de hamnat i ännu pinsammare. Detta har bland annat Ricky Gervais, både som ståupp-komiker men också som manusförfattare till succéer som The Office och the Extras, fortsatt på genom att låta sina karaktärer gräva sig en allt djupare grop i det de säger och gör.
Samhällskritik och anarki är en annan viktig faktor i den brittiska humorn, där komedigruppen Monty Python nog måste räknas som den främsta, trots andra stora namn som The Goons, Fry & Laurie och Little Britain. Här drog man sig inte för att narras med etablissemangent, framförallt kyrka och regering, lärare och ämbetsmän genom att sjunga om livets goda sidor hängandes från ett kors eller avbilda domare med kvinnounderkläder. Naturligtvis orsakade detta ramaskrin från samhällets mer ”respekterade” grupper men sanningen är att den överväldigande majoriteten finner denna typ av respektlösa humor oemotståndlig. Poängen är aldrig att vara elak, rasistisk eller småaktig utan snarare att driva med vad som anses vara rätt och fel och hur man kan se olika situationer från olika perspektiv.